Matkamuona

Jag är på resa. En lång bussresa. Eftersom min matrytm inte följer chaufförens kör- och vilotider, är min väska packad med mat (=matkamuona) för hela dagen. Det betyder att, utöver mellanmål, äts också dagens lunch och middag i bussen.

Båda måltiderna bestod av makaroner med tonfisk, en banan och mjölk. Makaronerna kokade jag kvällen innan i mikron, eftersom jag var för lat för att använda spisen. Makaronerna och tonfisken satte jag i två av mina trogna plastburkar.

Lunchen var kylskåpskall då jag packade ner den, och den hölls sig fräsch de timmar den låg i väskan. För att middagsburken skulle hållas färsk hela dagen, har jag haft den i frysen över natten. Jag bäddade in den i en fleecetröja innan jag lade den i min väska. Den frusna middagsburken hjälpte också till att hålla lunchlådan sval.

Jag behövde inte oroa mig för att det oöppnade halvliters mjölkpaketet skulle ändra färg, börja lukta, utveckla ben och springa bort. Mjölken höll sig i drick-duglig, nerbäddad bredvid den frysta maten och jag fick njuta av iskall mjölk. I vinterförhållanden står mjölken sig också på det svala bussgolvet, tills det är dags att hälla i sig den.

Bussens batteri (automobil-grill) var tillräckligt het, för att tina upp en måltid.

Eftersom isoleringen var så effektiv, var middagen fortfarande lite frusen när det närmade sig klockan halv fem och matdags, trots att min resa börjat redan klockan åtta på morgonen. Jag använde ett lite ovanligare köksredskap för att tina upp maten. Batteriet i bussen är ett redskap vars effektivitet inte ska underskattas.

Det finns många fördelar med att ha matsäck med sig. Eftersom jag äter min mat i bussen behöver jag inte gnälla över att jag är hungrig och vänta på att vi ska stanna och äta. Jag behöver inte heller bli besviken ifall vi pausar vid ett ställe, där det inte finns sådan mat jag vill ha. I stället för att stå i kö, beställa mat och sitta ner och äta, kan jag tillbringa pauserna till att sträcka på benen.

~ Tre timmar kvar...