Många verkar ha fina bloggar där de presenterar de goda och snygga rätterna de tillagat. Jag kan inte laga mat. Jag kan varken "kocka" eller baka. Den mat jag tillreder är heller inte vacker. Så vad gör jag då med en matblogg?
Trots obefintlig matlagningstalang kan jag använda både mikro, ugn,
stekpanna och kastrull. Jag vet vilka produkter som kan ätas råa
och vilka som måste tillredas. Jag vet hur en mjuk potatis ska vara
och jag vet när köttet är för rått.
Jag hoppas att jag inte förorsakar illamående eller
tankar om fasta hos någon, med mina hemskheter. Ta det med humor! Allt jag
skriver är dock på riktigt. Jag äter faktiskt så här.
Min idol inom matvärlden
är Gordon Ramsay. Inte på grund av
hans matlagningstalang, utan mer
på grund av hans karaktär. Han är kökets diktator. I programmet
”Hells Kitchen” får han de stöddigaste proffsen att se ut som
amatörer, som inte ens kan koka pasta. Många gånger åker matportionerna i
golvet följd av skällor och osande svordomar, som får mig att
småfnissa, gapskratta eller kippa efter andan.
Själv ser jag mat som
bränsle och inte som en njutning. Detta kommer tydligt att framgå
från mina ”skapelser”. En perfekt middag njuts inte, enligt mig, i
fem rätter från fina fat i gott sällskap. Den perfekta måltiden
ska kunna värmas upp i mikron på en minut (ibland äts den kall)
och slukas på fem minuter, var som helst, direkt ur en låda. (Och då
menar jag precis var som helst: vid köksbordet, i sängen, framför
ratten, i arbetet, på gatan, i skogen, på bussen.)
 |
| Bild |
Gordon skulle
hänga mig vid hästsvansen ovanför spisen, om han fick veta hur jag
misshandlar utmärkta råvaror.
Men det finns dock en ljusglimt i ändan av tunneln. Ibland lyckas jag till och med göra något som innehåller fler ingredienser än två. Då kallar jag detta för "recept". En lista på mina recept av bakverk och annat ätbart hittar du överst på sidan under rubriken "Sidkarta".
~ Bon appétit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar