Varenda eviga torsdag!
 |
| Omodifierad bild |
Tidigare gillade jag inte ärtsoppa. Denna senapssmakande brungula gegga, som
verkar innehålla vatten från ett dike och tomma ärtskal, har fått mina tarmar att bete sig likt
ett stim vilda ålar. I geggan simmar det också omkring små rosa bitar,
som innehåller 8 % kvarlämningar av något djur.
Det
var först under militärens stridsläger som jag fann det goda i ärtsoppan. Med till skogs fick vi beväringar konserverad ärtsoppa på burk, som var kryddad endast med salt. På
burken stod det att man skulle koka upp soppan tillsammans med en halv burk vatten.
Jag hade varken ork eller intresse att börja ödsla tid på att
bygga ihop trangian, så jag åt ärtsoppan kall, direkt ur burken,
med ett knäckebröd som sked. Efteråt behövde jag inte
ens diska.
Efter
att jag kommit tillbaka till civilisationen har jag vågat mig på
att göra egen ärtsoppa ~ så som jag vill ha den. Min hemlagade
ärtsoppa blev en succé (enligt mig) och har sedan dess hört till
min diet.
Gör ärtsoppa så här:
- Tvätta de torkade ärterna.
- Sätt ärterna och stå i vatten i en dag eller natt.
- Koka i en kastrull, tills ärterna är mjuka och soppan har bra konsistens (1-1½ h).
- Ät tillsammans med valfri djurart.
 |
| Ärter med kidneybönor och broiler. |
Den perfekta ärtsoppan:
- Ju grönare desto bättre.
- Innehåller riktigt kött (inte slaktavfall, fläsk eller soja).
- En del av ärterna är hela, men ändå mjuka.
- När man vänder kastrullen upp och ner hålls ärtsoppan i kastrullen. (Hemligheten är att koka bort vattnet.)
- Lite bränt får det vara i bottnen men inte svart. (Om man lyckas utan att bränna är man ett proffs!)
- Ska gå att äta med gaffel.
 |
| FEL Bild |
 |
| RÄTT |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar